mariacassandraemanuelle.blogg.se

Planering, strukturering och tålamod har blivit tre ledord i min värld för tillfället. Jag köpte mig en kalender innan jag startade Plug-In och jag tror seriöst att den kan ha räddat mitt liv (eller åtminstone mitt psyke!) haha!! Utan den så hade mitt liv varit mycket mer kaoz nuförtin än vad det redan är haha!! :D

 

Jag pratade med en killkompis i telefon i dryga 2 timmar i förrgår och vi kom in på ett intressant samtalsämne. Detta är en kille jag tyckt om mer än polare vid 2 tillfällen i mitt liv (det blir inte en tredje gången gilt haha!!), och båda två gångerna så är det han som har sprungit 10 mil åt andra hållet när jag erkänt mig tycka om honom lite mer än som vän! I förrgår så fick jag en rimlig förklaring till varför, jag tar det som en komplimang det han sa, but I can't help but wonder, om det kan ha varit det som skedde nu senast också (inte med honom) :)

 

Jag frågade ju han givetvis vad som fått han att springa 10 mil åt andra hållet varje gång, och det jag fick till svar var mer chockerande än vad jag trodde det skulle vara - "Du är så strukturerad, du vill veta precis allt och planera allt! Och du är så fruktansvärt målmedveten och driven!" och jag tänkte tyst för mig själv "Damn, män blir visst rädd för kvinnor som verkligen har kontroll över sitt liv och vill ha makten!"

 

Nu säger jag givetvis inte att alla män är så! Och att min kompis nödvändigtvis är så mot alla brudar bara för att han blivit det mot mig! :D haha! Men jag förstår honom, jag är en fruktansvärt stark individ, kvinna eller ej! Men det får nog många män att känna sig överflödiga, icke behövda eller som att dom tappar mansrollen lite när en kvinna har så pass mycket kontroll. Vilket jag finner helt absurt egentligen eftersom det är 2013 vi lever på nu och inte på 40-/50-/60-talet! Men nog om det!

 

Det jag vill komma fram till är att sedan jag tog steget till att vara själv. Inte singel, för då är man ute på köttmarknaden och letar (anser jag). Så har mitt liv blivit så jävla bra, visst! Jag kan säga såhär, skulle Mr.McDreamy stå framför mig och chansen fanns (som för ett par veckor sedan) att lära känna den människan och jag kände att det var värt att lägga ner min tid på trots att jag då tar av MIN dyrbara tid - Så fine! Om det vore människan som gick åt samma håll som mig och kunde acceptera och framförallt respektera att jag är en stark kvinna. DÅ, skulle jag kunna acceptera att åtminstone dejta, och kanske t.o.m kunna ha ett förhållande.

 

Men som jag sagt till mamma också "Jag har inte tid för någon mesig varelse som går runt och kallar sig själv för en man. För en riktig man älskar en stark kvinna och stöttar hennes mål till 220% om inte mer och försöker aldrig ta ifrån henne den styrkan hon har!" min mamma blir jävligt chockad och stolt both at the same time! Eftersom jag varit den här lilla otrygga tjejen när det kommer till karlar och till livet överlag om det inte varit i väldigt goda vänners lag.

 

Jag vill också påpeka att det är minst lika viktigt för en kvinna att stötta sin man. "Bakom varje framgångsrik man - Så står det en stark kvinna!" ;) Det citatet har jag alltid älskat!

 

Med det sagt så önskar jag er alla en god natts sömn, eller för er som läser detta senare - Godmorgon!! :D

 

Puss på er! :D :* ❤

 

Någonting som alltid fascinerat mig, ända sedan barnsben har varit kulturella skillnader. Minns att jag oftade frågade om hur andra människor från andra ställen gjorde saker, om dom gjorde som vi eller om dom hade sina egna sätt. Haha, jag har alltid varit vetgirig när det gäller att försöka att förstå mig på andra kulturer.

 

Två kulturer som alltid fascinerat mig har varit Indianer och Samer. Konstigt att se ett samband va? Haha, inte särskilt. Dessa två fastnade hos mig i ganska tidig ålder, Indianer vid säkerligen 5-6 år, och samer vid typ 8-9 kanske? Samer har alltid fascinerat mig, men någon grundläggande fakta och så om dom har jag aldrig snokat reda på. Där är skillnaden mellan dom två hos mig, indianer har jag läst på så mycket om som jag bara kan.

 

Därför har jag väl aldrig känt mig speciellt svensk vill jag väl påstå. Ingen av mina vänner tror på att jag är svensk ändå haha!! Får alltid höra på somrarna att jag ser så jävla utländsk ut, jaa även på vintern, våren & hösten givetvis men aa! Mamma har kallat mig Pochahontas så länge som jag kan minnas och det tar jag som en komplimang :) jag har många gånger funderat på att släktforska och kolla längre bak, ifall jag har något annat längre bak i släkten, som man absolut inte hade någon aning om! :D I värsta fall så är jag väl en tråkig svenne då! ;) Haha näerrå! :D

 

Ne men ni förstår hela grejen va? Det skulle förklara mycket om varför jag har en sådan stark dragning till den sortens livsstil jag vill leva. För mig skulle ett liv uppe på ett fjäll 365/366 dagar om år inte göra mig någonting. Vissa människor skulle säkert kalla mig galen och inte alls förstå det. Men jag har ett par omkring mig som förstår hur jag menar.

 

Och där kommer den kulturella skillnaden in, jag undrar.. Om jag verkligen är svensk vissa dagar.

 

Men nog om det! :D Ha en underbart trevlig helg allihopa! Puss på er finingar!! :D :* ❤

 

För några dagar sedan så fick vi kolla på en föreläsare på Plug-In! Det var en dvd, inte en liveföreläsning, men denne föreläsares närvaro var där trots att han faktiskt inte var i rummet. Helt galet!

 

Denna människa heter Kjell Enhager och kan vara en utav dom bästa människorna jag någonsin har sett. Vilken beslutsamhet, vilket driv, vilken man liksom! Alla borde känna en typisk Kjell Enhager, och i min värld så är jag nog den som är Kjelle av mina vänner, familjemedlemmar och kollegor på Plug-In! Mina vänner på Plug-In blev antingen irriterad på denna föreläsningen eller så brydde dom sig verkligen inte, satt med mobilen, ja ni vet, omotiverade och ofokuserade.
 Jag fann det oerhört trist, för om man lyssnar på den här karln så kan man lära sig så sjukt mycket. Inte bara om hur du ska lära dig att använda ditt humör-reglage, hur du ska kunna knyta någonting positivt till en känsla, hur du ska smacka in alla dom sakerna som just DU lyckats med på ditt pluskonto!

 

Hur som haver, alla borde se denna föreläsning, gammal som ung. Jag är 22 år, och häromdan så fann jag mig i en märklig sits, som jag aldrig tidigare varit i.. Låt mig ta det från början.

 

När jag var 6½ så flyttade min familj från ett lantställe som heter Kluk, in till stan. Vi flyttade till ett ställe som heter Torvalla, båda dessa ställen ligger i Jämtland, Torvalla ligger i Östersund och jag tror Kluk hör till Krokoms Kommun, men nog om det. Jag kom från en bonn-by! Människorna var trevliga, det var lättsamt, man hejade på grannen som kom på cykel, man lekte i skogen och man mådde GÖTT. Sedan flyttade vi in till stan, till en 3'a i Torvalla. Tänk er nu här, jag var 6½, jag var van vid att ha skogen och sjön och all frihet i världen, sedan flyttade jag till vad jag idag kallar en betongklump, mitt i ingenstans. För mig var Kluk allt och det är det än idag, vi har fortfarande kvar huset där jag har mitt finaste barndomsminne, och min farbror och hans fru bor i ett hus lite längre ner. Det är idylliskt och det är framförallt lugnt och tyst. Men tänk er i alla fall, ett barn som är van vid frihet, sitter nu fast i en lägenhet. Trots att jag var så liten, så kan jag minnas den dagen vi flyttade hit för gott, jag grät i säkert en vecka, jag kände mig missplacerad, jag vantrivdes, jag fick en vän ganska snabbt - men i min värld, så var detta inte "Hem".

 

Jag började i skolan, en skola som heter Mimergården, och om någon planerar på att flytta till Torvalla, som mina föräldrar valde att göra. För guds skull, sätt ALDRIG ditt barn på den skolan, det kommer att förstöra dom. Ta hellre Ängsmon, eller varför inte någon skola i Ås, eller dylikt, det är en bit, men tro mig, det är värt det. Hur som haver, jag var den nya cirkusapan i alla fall, det märktes klart och tydligt. När jag förklarade för dom i min klass (1:an) att jag var från Kluk, så började dom asgarva "Kluuuuk?? Hahahaha! Vart ligger det?". Jadu, för en nästan 7-åring att förklara vart ens drömställe ligger så var det enkelt för mig att svara på den frågan; Det ligger ute i skogen! :)

 

Detta formade mig, så otroligt mycket. Dessa människor gillade inte naturen, dom visste inte vad det var knappt. Dom hade växt upp isolerade i denna betongklumpsvärld och jag platsade inte där. Ända fram till 1'an på Vittra så var jag mobbad, för att jag är den jag är! För att jag står för det jag tror på, för att jag vill jobba med det jag vill jobba med och för att jag aldrig varit en av dom populära. Det tog slut på Vittra, och därifrån har det bara blivit bättre.

 

 

Nu kommer vi till situationen jag aldrig varit med om förut, som skedde för ett par dagar sedan. För ungefär 3 månader sedan så gjorde jag ett val. Antingen kunde jag fortsätta kliva upp på morgonen och må skit, eller så kunde jag börja se världen på ett annorlunda sätt. T.ex "Vad har jag att vara glad över när jag vaknar?". Jo, jag har en varm säng, ett eget rum, jag har tak över huvudet och framförallt så har jag mat på bordet. Det är "The Basics" eller hur? Det vi är så otroligt dumma i huvudet att ta för givet varenda morgon vi vaknar, inte fan tänker vi på det heller - Men det borde vi!

 

Andra grejen då? Jo jag har en familj, en familj som älskar och värdesätter mig så högt. Som finns där när allting är svårt och som stöttar och hjälper. Vänner? Absolut, det är absolut livsviktigt att ha vänner som du litar på, dina stöttepelare och dina bästa minnen finns med dom! Men det är också saker som vi tar för givet, att familjen finns där, att man kan behandla dom hur som helst just för att dom är "Familj". Men det är inte så självklart för alla att ha en familj, så tänk på det, tänk en extra gång varje morgon hur lyckligt lottad du är som har en familj!

 

 

 

Så jag gjorde det valet, att börja tänka så. Och här är grejen, DET FUNKAR! Mitt liv har blivit en enda stor uppåtspiral sedan jag tog det beslutet för ungefär 3 månader sedan. Man kan ändra inställning, man kan ändra attityd mot saker och ting. Tro mig, jag är ett levande bevis.

 

Å nu.. Kommer situationen:

 

Vi är på Plug-In och vi diskuterar värderingar, hur vi värderar oss själva, hur vi värderar andra medmänniskor. Och jag börjar prata, berättar om det här konceptet som jag börjat följa och som faktiskt funkar, det över förväntan funkar, det är helt jävla fantastiskt. Människorna lyssnar på mig, det blir tyst och dom lyssnar. För FÖRSTA gången på 21 år, så har jag en röst och det jag säger betyder något. Vilken förtroendeboost kan jag bara säga.

 

Jag fann mig dagen efteråt i en liknande situation, där jag stod och ungefär "föreläste" om detta för en socionompraktiant som går hos oss också. Och jag tänkte "Hur coolt är inte detta?! Hur jävla fränt är inte det här?! Att lilla jag, står här idag och har en röst!!!" och jag klappade mig själv på ryggen och dunkade in det på mitt pluskonto!

 

 

 

 

 

 

Så det går älskade ni! Allt som behövs är att ni börjar titta på dom små sakerna omkring er. Puss på er!

 

 

Idag har det varit en sån här dag som bara har varit så rolig att det inte finns ord för att beskriva den ens på ett ungefär! :)

 

Igår var vi ut hela gänget på Plug-In nästan! 7 pers, 7 glada människor 7 intressanta själar! :) Om man får säga så utan att låta för djup? ;) I alla fall, jag tror ingen utav oss trodde att vi skulle ta oss upp imorse för att åka iväg på Plug-In! Men fan, vi var bara två qvinns kort idag! Vilket lämnade mig ensam tjej med resterande 7 killar hahaha! :D Men inte mig emot, jag har aldrig haft problem med att umgås med killar :)

 

För att komma till saken mer eller mindre, jag har insett så många vackra små ting dom senaste veckorna. Som att en kram från en nästintill total främling när man har en jobbig morgon kan ändra hela din dag! Att berömma någon å verkligen intyga att dom gjorde nåt bra när du ser det men kanske ingen annan, kan få dig att känna dig så värdefull! Att verkligen visa att du lyssnar när en person pratar och både ger och får, kan förändra en persons syn på sig själv! Det funkade för mig :)

 

Ikväll får jag finbesök! Och imorgon också! Det känns så fantastiskt. Som att alla pusselbitarna i mitt liv äntligen börjar falla på plats. Att lugnet äntligen fått en sådan plats inom mig, så att jag vågar vara den jag verkligen är! Och jag älskar känslan, jag kan inte ens beskriva den! Gråter nästan av lycka då jag skriver detta!

 

Så tack! Tack alla mobbare! Tack alla svin och as som jag stött på därute! Tack alla ondskefulla människor som snackat skit om mig! Tack alla ni som förstörde mina uppväxtår! Tack alla ni som jag trott var vänner men visat sig knivstuckit mig i ryggen då jag vänt mig om! Tack alla ni som alltid försökt att håna mina drömmar! :D

 

För vet ni vad? :) Idag är jag starkare än någonsin! Smartare än nånsin förr & lyckligare än vad jag nog någonsin trodde var möjligt. Och nu har jag människor omkring mig som hyllar mina drömmar, peppar mig att följa dom! Människor som berömmer mig för den fina människa jag blivit trots all skit jag gått igenom, jag har fått en röst, och folk lyssnar. Det tog mig 21 år att ta mig hit, från början till slut! :)

 

Och en sak säger jag bara, jag kommer ALDRIG någon tala om för mig vad jag kan och vad jag inte kan göra i mitt liv någonsin igen! Jag har krossat alla mina murar, alla hinder har jag hoppat över, och all skit har jag tagit mig igenom! Så come at me bro! You've got nothin' on me anymore! :D

 

Puss på er allihopa! Ha en fantastiskt bra torsdagskväll! :D